Risultati di "Diverse" in Tutte le categorie

Fyra mord som begås under bara några månaders tid chockar den lilla orten Tistedal i sydöstra Norge. Morden är hänsynslösa, och trots stora insatser tar det lång tid innan polisen får några användbara ledtrådar till vem mördaren kan vara. Mordoffren verkar slumpmässigt utvalda, men de har alla bott i samma ort. Vid de första morden finns inga vittnen, i ett av fallen tar det flera månader innan den dödes kropp hittas. Några barn som spelar boll i närheten av villan där mordoffret har bott, ser en hand sticka ut ur en komposthög.

I mitten av september 2011 rusar en förtvivlad mor in på länsmanskontoret i Nord-Gudbrandsdal. Hennes minderåriga dotter har berättat att hon haft en sexuell relation med borgmästaren i en av grannkommunerna, som även är släkt med familjen. Borgmästaren är dessutom bror till deras närmaste granne, som är borgmästare i kommunen som de bor i. Mannen i fråga är Rune Øygard, borgmästare i Vågå och en av de mest framstående politikerna i regionen - något som han hade varit de senaste 15-16 åren, och det här är den sanna historien om hans fall.

"Det började med en enkel stöld och slutade med ett cyniskt blodsdåd." Kerstin var 30 år, ogift, med en son som pappan hade vårdnaden om. Genom hela sin skoltid hade hon fått bra betyg, men mot slutet av sin gymnasietid hade hon insjuknat och spenderat mycket tid inom vården. Trots detta avslutade hon sin utbildning, med goda resultat. Även efter skoltiden spenderade hon perioder på sjukhus, och hon diagnosticerades med schizofreni. Den 10 november 1979 anmäls Kerstin som försvunnen, av sina föräldrar.

Vad driver en människa till att begå brott? Svaret är ofta pengar, vilket är något som Försäkringskassan i Göteborg har blivit varse. Försäkringskassan är vana vid att folk försöker lura till sig pengar, men de är inte vana vid att bedragaren är en betrodd och karismatisk handläggare. Och de är absolut inte vana vid att summan som brottslingen tillskansar är på tiotals miljoner. Handläggarens förslagenhet är häpnadsväckande - och även hur enkelt det var för honom att genomföra brottet.

Krig skapar våld och död och det fick man sannerligen erfara i Kilpisjärvi vid svensk-finska gränsen under Andra världskriget. Den 26 juli 1942 anträffades två makar, Tomas och Kristiana Harju, ihjälslagna i sin stuga vid östra stranden av Kilpisjärvi. Spåren på platsen visade att brutala inkräktare varit i farten. Förutom att makarna mördats kunde polisen konstatera att kläder, mat, vapen, smycken och pengar försvunnit. Såsom misstänkta för illdådet kom tre ryssar i blickpunkten.

"Den sjunde november 1970 klockan 11.55 blev den kvinnliga postkassören nästan paralyserad då de två rånarna stormade in på postkontoret. Några sekunder blev hon stående stel. Sedan skrek hon." De två beväpnade männen liknade karaktärer ur en dålig skräckfilm. Snart avlossas ett skott, och kassörskan faller mot golvet, med blodet forskande ur såret efter skottet. En av rånarna klev över den blödande kvinnan och tömde kassan. Snart var rånarna på väg från kontoret, mot vad de hoppades skulle vara en framtid fylld av rikedom.

Trond Kåre Nevre, en 26-årig norsk student, var i det närmaste färdig med sina studier vid New York Fashion Institute of Technology, då han natten till den 23 februari 1985 spårlöst försvann från sin bostad i New York. Tre veckor senare återfanns han mördad på ett lantställe i semesterområdet Stony Point, norr om miljonstaden. Följer gör en förvirrande historia för något hade gått fel. Han var inte den som mördaren hade varit ute efter ...

Lördagen den 2 oktober 1993 förövades ett mord i Gentofte, norr om Köpenhamn. Offret var direktören i Danmark för en internationell koncern inom parfymindustrin -- vi kan här kalla honom Finn Hansen. Han mördades en lugn morgon i trädgården utanför sin villa på Hyrdevej i Hellerup och mordet blev mycket omtalat i medierna, inte minst för att mordvapnet var synnerligen ovanligt, avsett som jakt- eller tävlingsvapen: ett armborst.

Det är 1930-tal, och livet är svårt för många familjer. I finska Österbotten, vid byn Sikalaby, bodde familjen Syrjanen. Deras torp var litet och oansenligt, och paret Syrjanen hade många barn, men besökare gjordes ändå alltid välkomna. Målaren Kalle Räsänen, som vandrade mellan olika byar och betalade för sitt uppehälle med sitt konstnärskap, välkomnades av familjen under en tid. Han blev omtyckt av alla, speciellt parets fyra yngsta döttrar som älskade att leka med honom.

Torsdagen den 21 december 1972 påträffades en okänd kvinna Bekkelagskaia i Oslo ungefär vid 22-tiden. Kvinnan låg på marken allvarligt skadad och medvetslös. Det var upptakten till ett kriminalfall som krävde stor insats av utredare och sakkunniga. Att det hela slutligen klarades upp var först och främst tack vare ett hjulspår i gruset. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

En ensamboende och välbärgad äldre fröken, som på sin hemort kallades "Miljon-Christine", försvinner spårlöst från sitt hem på landsbygden. Försvinnandet bildar upptakt till ett av de mest omskrivna fallen i dansk kriminalhistoria. Allt pekade till en början på att hon fallit offer för ett brott, men man lyckades inte hitta något lik -- lika litet någon gärningsman. I en och en halv månad famlade kriminalpolisen i blindo, vilket gav upphov till många gråa hår för de berörda.

Det brukar sägas att ingen kan fällas för mord om inte offret påträffas. För att brottet skall kunna leda till fällande dom, måste det finnas ett lik. Kanske var det den föreställningen som drev gärningsmannen bakom ett mord sommaren 1996 till en exempellös hantering av offrets kropp - enastående i svensk brottshistoria. För att göra sig av med alla spår, uppdrog han att tre kumpaner att eliminera kroppen. Men det gick inte som han tänkt - det kom käppar i hjulen. Polisen fick nämligen ett telefax med ett hett tips...

På våren 1990 förövades ett uppmärksammat brott i Helsingforstrakten. En söndagsmorgon anmäler en person in till polisen i Helsingfors att det ligger en livlös man i ett dike. Fyndet ska snart utvecklas till vad pressen kallade för "Guldmordsfallet", men i själva verket var det fråga om två mord. I denna artikel skildras hur fallet utreddes och behandlades i rätten. Den person som greps för brotten, erkände inte någon skuld, utan dömdes mot sitt nekande med stöd av de bevis som polisen kunde lägga fram.

Sommaren 1984 försvann en ung man plötsligt från sin lägenhet tillsammans med sina två hundar. Det föreföll som om han gett sig iväg på en resa, men med tiden framstod hans försvinnande som alltmer mystiskt. Först efter ett omfattande utredningsarbete kunde händelseförloppet fastställas och de skyldiga ställas till ansvar för "resan". I den skildring som följer har fingerade namn nyttjats för både personer och orter. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

Sambarytmer och festklädda människor fyller gatorna i Aalborg under pingstafton. Gerda är nere på Kastetvej för att se karnevalståget glida förbi, och går sedan hem med sin väninna Erna som bor i samma seniorboende. De bestämmer sig för att njuta av eftermiddagssolen och sätter sig på en bänk i den härliga trädgården. Sent på eftermiddagen skiljs de åt och var och en går till sin lägenhet. Dagen efter kör Gerdas son till äldreboendet för söndagsmiddag med sin mor.

Ett flertal bomber detoneras nästan samtidigt i olika delar av Danmark, med kraftig rökutveckling och brand som följd. Bomberna har placerats på behandlingshem, och i sjukhus. Polisen misstänker direkt att det är samma person som ligger bakom samtliga detonationer. Inom kort levereras två brev till polisen, som sänts av en person som utger sig för att vara bombaren. Meddelandet är tydligt: om 16 miljoner kronor inte betalas till bombaren så kommer fler detonationer att ske.

Byggmästaren hade arbetat i tolv år på sin uppfinning och han var helt övertygad om att den skulle få stor betydelse i branschen. Han ansåg sig emellertid felbehandlad av myndigheterna. Dessa var inte lika entusiastiska och övertygade om uppfinningens värde som han själv. Så småningom kommer han till slutsatsen att han måste ta till hårdare tag för att få fart i ärendet, och en plan börjar smidas: han ska ta de personer som behandlat ärendet som gisslan.

Är det möjligt att fälla någon med stöd av uppgifter som lämnats av den misstänktes egen dotter först efter 15 år? Detta problem ställdes tingsrätten i Halmstad inför 1995 och därefter Hovrätten för västra Sverige. För domstolarna komplicerades frågan av att mordet förövades i Tyskland när huvudvittnet, den misstänktes dotter, var sex år och att hon glömt eller förträngt en del av sina minnesbilder.

En tidig sommarmorgon kommer paret Hanssons blivande svärson, löjtnanten, hem till dem med sin nyfödda son inlindad i en filt. Han var försenad till arbetet på regementet i Sollefteå, och paret Hanssons dotter verkar ha lämnat hemmet under natten, löjtnanten tror att hon är hos en vännina. Detta förvånar paret Hansson, väninnan var ju bortrest. Efter att löjtnanten lämnat sonen hon sina morföräldrar börjar fru Hansson gråta, hon har en känsla av att något hemskt har hänt.

I december 1975 hittades en kvinna svårt knivskuren och mördad invid Saltsjöbadsvägen, Nacka, utanför Stockholm. Utgångsläget för att klara upp fallet komplicerat -- oidentifierat offer, ingen känd brottsplats. Dessutom: när man så småningom kunde fastställa vem kvinnan var, visade det sig att hon tillhörde den kategori, som i storstaden lever isolerade och anonyma. Polisen stod inför ett svårlöst fall. Först när mördaren skördat ännu ett offer kom upplösningen.