Risultati di "Diversando" in Tutte le categorie

Det var vacker förmiddag den 18 juni 2004. Barnens glada rop och stoj från ån Tarpianjoki hördes långa vägar och tallsåpan doftade gott där mattvättarna gjorde rent. Men en stund senare uppstod tystnad, tvättarna slutade göra rent sina mattor och barnen kom upp ur vattnet. Ungefär tio meter från stranden framför en av bryggorna flöt plötsligt en svart sopsäck upp, omlindad i tejp. Polis tillkallas, och när de drar upp säcken ur ån gör man en fasansfull upptäckt. För i säcken, inlindad i ett lakan och byggnadsplast, ligger ett lik...

Detta är historien om ett mord som aldrig klarades upp och som mänskligt att döma heller aldrig kan bevisas. Man hittade nämligen inte något lik. Mordet -- det var nämligen mord med till visshet gränsande sannolikhet -- väckte stort uppseende när det förövades år 1814 och det blev samtalsämne i hela Norge under många år därefter. Ett av skälen till uppseendet var att de inblandade tillhörde personer högt upp på den sociala rangskalan.

Domen löd på 16 års ovillkorligt fängelsestraff och utvisning med förbud att återvända till Danmark, då den nu 56-årige tyske medborgaren, vi kan kalla honom Günther, fick sin dom under september 2009 för skotten mot och mordet på den vietnamesiske grillägaren Nhut Thai Ngyuen. Mordet skedde vid Texgrillen i Bogense under december månad 2004 och var ett av de mest uppseendeväckande och kallblodiga morden på Fyn under det senaste årtiondet.

1977 är det år som kommer att gå till historien som ett av det terrordrabbade Västtysklands mest händelsemättade under hela efterkrigstiden. Under året tvingades myndigheter och allmänhet notera en kedja av dramatiska skeenden: utpressning, kidnappning, flygplanskapning och mord. Men det på sikt mest betydelsefulla inslaget under 1977 måste ändå sägas vara upplösningen och "resultatet" av Västtysklands hittills mest utdragna kidnappningsdrama, Schleyer-fallet.

Pedofilärenden och sexualbrott mot barn är för det mesta mycket komplicerade att utreda - och det av flera skäl, pedofiler är mycket medvetna om att de betraktas som avskyvärda och därför skräckslagna inför risken att avslöjas. I det här fallet, då en omfattande pedofilkedja sprängdes, fick polisen ovärderlig hjälp av en person, som själv ingick i en internationell pedofilkedja. Han valde att agera som informatör och avslöjade på så vis inte bara sig själv utan också hela kedjan.

Tidigt på morgonen söndagen den 2 september fann man på en bakgård på Vesterbro i Köpenhamn ett lemlästat lik av en ung man. Vem var han och varifrån kom han? Förelåg det ett brott - kanske ett sexualbrott, kanske en likvidering? Eller kunde det vara ett olycksfall? Redan några timmar efter fyndet blev liket identifierat och den fortsatta utredningen avslöjade att det var fråga om en ovanligt bestialisk förbrytelse ... I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.

Polisen i Kurikka trodde sig åka ut för att utreda ett misstänkt självmord en vinternatt i mars 1998. Polisen hade tillkallats för att utreda en bilbrand, där en kvinna befann sig inne i ett brinnande fordon. Mycket snart väcktes misstankarna att det i stället kunde vara fråga om ett brott. Att ta sitt eget liv genom att tända eld på en bil och själv brinna upp i bilen torde vara ett extremt ovanligt sätt att begå självmord - så extremt att det inte kunde anses som utgångspunkt för ett självmord.

DNA-tekniken har under 2007 blivit ett vanligt hjälpmedel för polisen när det gäller att binda en person till en viss plats eller till något klädesplagg. Så var det inte 1990. I artikeln beskriver författaren på ett tidstypiskt sätt hur Blekingepolisens allra första DNA-träff avgjorde en utredning om grov våldtäkt. Tillsammans med utredarens intuition och envishet löstes fallet med den brutala, knivattakerande och maskerade våldtäktsmannen.

En varm augustisöndag 1989 försvinner läkaren Andrew Kulanga från sitt hem i Finland. Det tar flera dagar innan han anmäls försvunnen, eftersom hans fru Rita berättar för familjens vänner att han återvänt till landet där han fötts, Sri Lanka, på grund av oroligheter i landet. Efter en tid meddelar Rita att hon fått ett telefonsamtal från Sri Lanka, som informerade henne om makens död. Polisen anar dock oråd, och Rita går snart från att vara vittne till misstänkt i makens försvinnande.

Tidigt på morgonen den 5 augusti 2003 anträffades en bil i anslutning till Carlsunds flyktingförläggning i Upplands Väsby. I bilen finns stora mängder blod och skador efter brand. Redan från början står det klart att ett grovt våldsbrott förövats. Men fyndet förbryllar polisen; både gärningsman och offer saknas. Turligt nog -- för polisens del -- kom en man påföljande morgon in på polisstationen i Kalmar och angav sig själv. Han trodde sig ha dödat en man i Upplands Väsby i självförsvar i ett knivslagsmål.

Nadja Sudoplatova bor tillsammans med sina två söner i Kostamus. Hon har ett bra jobb, en egen bostad och barnen mår bra. Men livet som ensamstående mamma kan bli ensamt, och det hon önskar mer än något annat är någon att spendera resten av livet med. När hon träffar finska Heikki faller allt på plats. Han är charmig och vänlig, hennes barn tycker om honom och han dem. Äntligen går Nadjas dröm om en familj i uppfyllelse. Men kärleken är, som man säger, blind...

Tre dånande pistolskott som avlossades i snabb följd och som följdes av ytterligare ett efter en kort paus satte stopp för idyllen i Höjbjerg, ett mondänt förstadskvarter i Århus. De första skotten dödade 43-åriga fru Ulla Jensen och det fjärde skottet sårade hennes 51-åriga hemhjälp, fru Petersen, allvarligt. Detta utgjorde upptakten till en av de största och mest omfattande utredningar i Århuspolisens histo­ria. Ungefär 18 000 personer förhördes och tips från allmänheten strömmade in.

Fredagen den 2 november 2007 klockan 13:59 larmade föraren till ett tunnelbanetåg som med hög fart körts in på Högdalens tunnelbanestation om att han just kört på en människa. Andra resenärer vittnade om att personen blev knuffad framför tåget, och hans liv gick inte att rädda. Senare samma dag hittas en annan man död i sin lägenhet inte så långt därifrån. Mördaren är svårfunnen, och fallet klassas till slut som ett Cold case.

Sedan hon flyttade in i sin nya lägenhet för två veckor sedan har värmeböljan legat som en våt filt över staden. Och det blev ännu värre när hon fick syn på sin heta granne. Hon har inte kunnat sluta dagdrömma om honom. En dag kommer hon på ett svepskäl för att kontakta honom. Hon bjuder upp honom till sin stekheta takterrass för att hjälpa till att skruva ihop hennes nya utemöbler. Och han hjälper så gärna till, för de vet båda två att hon vill ha hjälp med något helt annat.

En maskerad man. Eller en fyrabarnsmamma. Vem var mördaren? Klockan 02.43 fredagen den 1 december 2006 tog nödcentralen i Satakunta emot en anmälan om ett grovt våldsbrott som skett i Vanhakylä i Ulvsby. Enlig den som ringde, familjens mor, den 41-åriga Anneli Auer, hade en cirka 180 centimeter lång rätt kraftig man i 30-40 årsåldern med runt ansikte trängt sig in genom terrassdörren i familjens villa som låg på Tähtisentie 54. Mannen var klädd i åtsittande mörka kläder och hade delvis maskerat ansiktet.

Var det gammalt hat som växte sig starkare under fängelsevistelsen? När antagonisterna träffades igen urartade slagsmålet man mot man till mord. Kamraterna hade plötsligt en kropp och en bil att göra sig av med. Alla ställde - förvånande nog - upp och hjälpte till i det smutsiga jobbet med att gömma kroppen, dölja spåren och förvilla polis och anhöriga. Men lagens långa arm är svår att undkomma, och efter många förhör började kamraterna så småningom att berätta sin historia, bit för bit.

Den 40-årige Jörgen försvann en novemberkväll 2010 från ett fritidshus på Enø vid Karrebæcks minde söder om Næstved. Detta blev inledningen till en över tre år lång mordutredning, där de jordiska resterna av Jörgen aldrig återfanns och där Jörgens registrerade partner och hans affärsförbindelse först i byrätten och sedan i landsrätten dömdes för mordet på Jörgen. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall. Nordisk Kriminalkrönika är ett historiskt verk.

Det var ikke meningen, at han ville have indviet sin frække kollega Sophia i sin jomfruelige tilstand. Alt for mange irriterende discountforslag og spørgsmål har lært ham at lukke i. Men da hun til en fredagsbar ser på ham med sine nøddebrune øjne og fyldige læber, afslører hans uerfarenhed ham. Og hvem ved, måske er ærlighed ikke så skidt endda, for da hans fødselsdag nærmer sig, står det mere og mere klart, at der venter ham en overraskelse, han sent vil glemme ...

Vid strandstenarna vid sjön Lappalanjärvi hittas en man död. Ganska snart blev det klart att den avlidne var den 67-årige Tauno. Tauno hade senast bott på ett vårdhem i Voikkaa varifrån han hade försvunnit spårlöst någon månad tidigare. Efter det hade varken personalen på vårdhemmet eller någon annan några som helst observationer av Tauno. Rättsläkaren konstaterade att dödsorsaken var hypotermi, och det såg inte ut att vara något brott förknippat med hans död. Den lokala polisen avslutade utredningen.

En man är försvunnen. Hans föräldrar har inte sett honom på fyra dagar efter att han lämnade deras delade hem för att köra ut blommor för en blomsterhandel. Sonen har aldrig tidigare varit borta så länge utan att höra av sig, och de börjar bli ordentligt oroliga. Med all rätt. Några dagar senare hittas mannen nedgrävd i en snödriva – han har blivit mördad.