Risultati per "Sven Hassel" in Narrativa di genere

SS-Generalens visselpipa ljuder. Ett helvetes larm bryter lös. Projektiler yr in bland de vitklädda gestalterna. "Fältväbel Beier!" kommenderar löjtnanten. "Ni arbetar er in i skogen med er pluton. Vi ger er betäckning." "Alltid vi! " knotar Porta. "Varför ska vi ensamma vinna Adolfs segerrika återtåg? Hela kriget skulle gå på tok om inte vi fanns. Det är ingen av oss som tvivlar på att vi har förlorat kriget. Men ingen talar om att ge upp. I all sin uselhet är livet för dyrbart för oss."

Na de ontberingen in Rusland belandt het regiment in Italië, waar de kou misschien minder op de loer ligt, maar de verschrikkingen van de oorlog niet minder zijn. Op een heuvel ligt het oeroude klooster van Monte Cassino, vol met de meest kostbare schatten en documenten. Er omheen woedt een vurige veldslag, en de soldaten van het 27e pantserregiment proberen uit alle macht stand te houden op de heuvel.

- Krigsrätten står alltid redo att ta emot dig i det här kriget, säger Gregor. Om det inte smäller hamnar vi inför krigsrätt. - Och om det smäller och Ivan får tag i oss hamnar vi inför en annan krigsrätt, ler Porta. - Man ska inte tänka så mycket, håll i järnhatten, snart smäller det, gastar Lillebror. Långt uppe i norr, mellan Sala och Murmansk, opererar 27e pansarstraff-regementets 5e kompani som fjärrstridspartisaner bakom de ryska linjerna. Deras uppgift är att spränga broar och fördämningar.

Det går rykten om att vi ska till Warszawa. Där lär fan vara lös. Heide, som alltid vet besked, påstår att tusentals engelska fallskärmsjägare har kastats ner där och att polska soldater strömmar dit från skogarna. Hela Himmlers SS-Dirlewangerdivision skall ha slaktats på en enda natt. Det sista tror vi gärna på, för det stämmer med våra önskningar. SS-Brigadeführer doktor Dirlewanger är nog den mest hatade mannen i hela Östeuropa.

GPU-fängelset ligger som ett ohyggligt hot på toppen av en höjd och allt som oftast försvinner det i snöyran. Ryssarna är där och har befäst det. Plötsligt låter det som om något kommer nerramlande genom ett stort rör, följt av ett åskdunder. Snön sprutar upp i kaskader framför oss. Det här gillas inte, protesterar Porta nerifrån sin snögrop. Det var ju vi som skulle skjuta med mörsare och inte kollegorna på andra sidan. Alltid ska de bryta mot överenskomna regler!

Alltid ska det drabba oss, protesterar Porta från förarsätet. Oss fattiga kulier jagar de så det ryker om strumporna. Man är så motbjudande oförskämt rask och sund och alla grannens kulor viker undan för en så man aldrig kommer ifrån det här skitkriget och får vräka sig på lasarett. Och man riskerar att bli ihjälslagen på alla möjliga sätt för en ynka Mark om dagen, fyller Lillebror i. Men en dag, på permission hos vackra Wera, anar Porta plötsligt en möjlighet att välbärgad kunna dra sig ur kriget.

Plötsligt exploderar en signalraket på andra sidan berget, men knallen från explosionen når inte ner till det ramponerade tåget. - Det är inte bara för att njuta av åsynen som de avfyrar en sån där raket, mumlar Lillebror. De ger sig inte förrän vårt tåg är utspritt över hela Strumadalen. - Jag föreslår att vi sticker innan partisanerna kommer tillbaka, säger Porta. Vi har egentligen inget att tala med dem om. - Vansinnigt, det är fanflykt, hörs en skräckslagen röst.

FEAT DESC

FEAT DESC

Sota itärintamalla kiihtyy ja muuttuu veriseksi asemasodaksi. Sven Hassel ja muut 27. panssarirykmentin sotilaat löytävät itsensä keskeltä Balkanin verisiä taisteluita neuvostopartisaaneja vastaan. Juoksuhautoihin sataa palopommeja ja käsikranaatteja. Kukaan ei usko lähtevänsä rintamalta elävänä. Mitä kauemmin joukkojen lahtaus jatkuu, sitä äänekkäämmäksi kasvaa kritiikki Hitleriä ja Wehrmachtia kohtaan. Herran hylkäämät on yhdestoista osa sotakirjasarjaa, joka kertoo Sven Hasselin elämästä Saksan armeijan rangaistusjoukoissa.

FEAT DESC

FEAT DESC

Monte Cassinosta, Napolin pohjoispuolella sijaitsevasta pyhästä vuoresta, on tullut yksi Saksan armeijan tärkeimmistä puolustusasemista. Kun liittoutuneet hyökkäävät, käsky tulee suoraan Hitleriltä – saksalaisten asemia on puolustettava hinnalla millä hyvänsä, ja menetetyt asemat on vallattava takaisin vastahyökkäyksellä. Sven Hassel ja muut 27. panssarirykmentin sotilaat ovat taistelleet aiemmin itärintamalla, ja nyt he ovat keskellä yhtä toisen maailmansodan verisimmistä taisteluista.

Está congelando a -38oC. Stalingrado, inverno de 1942-1943. Um vento frio varre as planícies, jogando cristais de gelo em nossos rostos. Estamos marchando por milhares de corpos congelados. Os generais da SS estão marchando na frente do comboio, silenciosos e distanciados. Notamos que o general da SS está bravo há um tempo, um fanático que quer morrer em batalha, levando consigo tantos quanto possível.

Os soldados do 27o batalhão dos punidos batem em retirada. Bombas aliadas estão espalhadas por cidades alemãs e estão sujeitas a uma terrível remoção. Os tanques se arrastam pela estepe russa durante um inverno brutal, em uma marcha mortal que não parece ter fim. Milhares de refugiados inundam as estradas. Os jatos de guerra russos voam baixo, como açougueiros, transformando a massa de refugiados em gritos aterrorizados atravessando os céus.

Tiny aterrissa sobre a parte traseira do tanque—isso é suicídio—e esvazia a metralhadora dentro do veículo. Rápido, ele pula para o chão e joga uma granada de mão, com força, pela torreta aberta. O tanque pesado roda sem controle, esmaga alguns britânicos sob suas esteiras e bate na lateral da montanha, explodindo em um inferno de chamas. Os soldados alemães da divisão Panzer atacam com lança-chamas e granadas de fósforo. Não fazem prisioneiros, os sobreviventes são eliminados impiedosamente.

O som horrível das esteiras do tanque se aproxima mais e mais. Conheço este medo que sobe pela minha espinha. Certamente morreremos se começarmos a correr cedo demais. Não sei como nos levantamos, as pernas simplesmente começaram a se mover automaticamente. O tanque se move sobre o buraco, esmagando tudo e continuando seu caminho.

Um comando especial do regimento de criminosos, vestindo uniformes russos, tomam quatro tanques russos T-34. Reconhecimento remoto atrás das linhas russas no Cáucaso. O ano é 1942. Por horas a fio, os tanques passam em direção ao leste. Grupos russos os desafiam diversas vezes. Seguimos os soldados em sua luta desesperada para encontrar o caminho de volta para as linhas alemãs. As distâncias são enormes, os amigos são poucos e a morte sempre os persegue.

Rumor has it; they are being moved to Warsaw. Heide, who is always informed, claims that all hell is loose over there. There is talk of a German pullback from the eastern frontline. Thousands of British paratroops have landed and Polish soldiers converge on from the woods. But the Polish army is already doomed. Not only by the Reichsführer Himmler in Berlin, but also by Marshal Stalin. The Polish nationalists vainly beg the Red Army for help. But it has already been decided that the Polish communists are to take over Poland.

It is freezing 38 degrees. Stalingrad, the winter of 1942-1943. A chilling wind sweeps over the plains, slinging ice crystals into our faces. We are marching past thousands of frozen bodies. The SS-general is marching in front of the convoy, silently and withdrawn. He is angry. We realized that a while back. A fanatic who wishes to die in battle. And the SS-general wants to take as many to die with him as possible. "MOVING STUDY IN THE STALINGRAD CAMPAIGN...