Risultati per "Sven Hassel" in Narrativa di genere

Almeno un battaglione di carri lanciafiamme gira su se stesso come una mandria di cinghiali impazziti. Lunghe lingue ardenti di fiamme sbuffano dalle torrette e bruciano tutto ciò che incontrano. Dalla prigione GPU escono frotte di prigionieri in una nube rossa. È come se i russi avessero capito che stanno pensando alla fuga e volessero evitarla con un impenetrabile muro di fuoco, che si alza fino a dove arriva la vista. Sven Hassel fu reclutato in una compagnia di disciplina come soldato semplice dell’esercito tedesco.

Porta lotta per tenere il pesante carro blindato in mezzo alla colonna dei soldati. Un momento di distrazione e schiaccerebbe un'intera compagnia. Un'enorme palla di fuoco piomba tra i cespugli davanti al carro. I carristi si lanciano fuori dai mezzi blindati in cerca di riparo. Con il terrore negli occhi e il cuore che batte all'impazzata, giacciono al sole ad aspettare la morte. Un gigantesco muro di fuoco si alza verso il cielo. - Gli organi di Stalin, sussurra Heide spaventato. Porta accende il motore. I carri armati avanzano attraverso sole e acqua. Sono a Mosca, 1941.

È quasi Natale. A Milano, in un ristorante di piazza Novelli già addobbato a festa, la proprietaria si prepara ad accogliere le ospiti abituali del giovedì. Andreina, Carlotta, Gloria e Maria Sole: quattro amiche, quattro giovani donne che ogni settimana si concedono quel momento di chiacchiere e confidenze.

SS-Generalens visselpipa ljuder. Ett helvetes larm bryter lös. Projektiler yr in bland de vitklädda gestalterna. "Fältväbel Beier!" kommenderar löjtnanten. "Ni arbetar er in i skogen med er pluton. Vi ger er betäckning." "Alltid vi! " knotar Porta. "Varför ska vi ensamma vinna Adolfs segerrika återtåg? Hela kriget skulle gå på tok om inte vi fanns. Det är ingen av oss som tvivlar på att vi har förlorat kriget. Men ingen talar om att ge upp. I all sin uselhet är livet för dyrbart för oss."

Na de ontberingen in Rusland belandt het regiment in Italië, waar de kou misschien minder op de loer ligt, maar de verschrikkingen van de oorlog niet minder zijn. Op een heuvel ligt het oeroude klooster van Monte Cassino, vol met de meest kostbare schatten en documenten. Er omheen woedt een vurige veldslag, en de soldaten van het 27e pantserregiment proberen uit alle macht stand te houden op de heuvel.

- Krigsrätten står alltid redo att ta emot dig i det här kriget, säger Gregor. Om det inte smäller hamnar vi inför krigsrätt. - Och om det smäller och Ivan får tag i oss hamnar vi inför en annan krigsrätt, ler Porta. - Man ska inte tänka så mycket, håll i järnhatten, snart smäller det, gastar Lillebror. Långt uppe i norr, mellan Sala och Murmansk, opererar 27e pansarstraff-regementets 5e kompani som fjärrstridspartisaner bakom de ryska linjerna. Deras uppgift är att spränga broar och fördämningar.

Det går rykten om att vi ska till Warszawa. Där lär fan vara lös. Heide, som alltid vet besked, påstår att tusentals engelska fallskärmsjägare har kastats ner där och att polska soldater strömmar dit från skogarna. Hela Himmlers SS-Dirlewangerdivision skall ha slaktats på en enda natt. Det sista tror vi gärna på, för det stämmer med våra önskningar. SS-Brigadeführer doktor Dirlewanger är nog den mest hatade mannen i hela Östeuropa.

GPU-fängelset ligger som ett ohyggligt hot på toppen av en höjd och allt som oftast försvinner det i snöyran. Ryssarna är där och har befäst det. Plötsligt låter det som om något kommer nerramlande genom ett stort rör, följt av ett åskdunder. Snön sprutar upp i kaskader framför oss. Det här gillas inte, protesterar Porta nerifrån sin snögrop. Det var ju vi som skulle skjuta med mörsare och inte kollegorna på andra sidan. Alltid ska de bryta mot överenskomna regler!

Plötsligt exploderar en signalraket på andra sidan berget, men knallen från explosionen når inte ner till det ramponerade tåget. - Det är inte bara för att njuta av åsynen som de avfyrar en sån där raket, mumlar Lillebror. De ger sig inte förrän vårt tåg är utspritt över hela Strumadalen. - Jag föreslår att vi sticker innan partisanerna kommer tillbaka, säger Porta. Vi har egentligen inget att tala med dem om. - Vansinnigt, det är fanflykt, hörs en skräckslagen röst.

Monte Cassinosta, Napolin pohjoispuolella sijaitsevasta pyhästä vuoresta, on tullut yksi Saksan armeijan tärkeimmistä puolustusasemista. Kun liittoutuneet hyökkäävät, käsky tulee suoraan Hitleriltä – saksalaisten asemia on puolustettava hinnalla millä hyvänsä, ja menetetyt asemat on vallattava takaisin vastahyökkäyksellä. Sven Hassel ja muut 27. panssarirykmentin sotilaat ovat taistelleet aiemmin itärintamalla, ja nyt he ovat keskellä yhtä toisen maailmansodan verisimmistä taisteluista.

Está congelando a -38oC. Stalingrado, inverno de 1942-1943. Um vento frio varre as planícies, jogando cristais de gelo em nossos rostos. Estamos marchando por milhares de corpos congelados. Os generais da SS estão marchando na frente do comboio, silenciosos e distanciados. Notamos que o general da SS está bravo há um tempo, um fanático que quer morrer em batalha, levando consigo tantos quanto possível.

Os soldados do 27o batalhão dos punidos batem em retirada. Bombas aliadas estão espalhadas por cidades alemãs e estão sujeitas a uma terrível remoção. Os tanques se arrastam pela estepe russa durante um inverno brutal, em uma marcha mortal que não parece ter fim. Milhares de refugiados inundam as estradas. Os jatos de guerra russos voam baixo, como açougueiros, transformando a massa de refugiados em gritos aterrorizados atravessando os céus.

Tiny aterrissa sobre a parte traseira do tanque—isso é suicídio—e esvazia a metralhadora dentro do veículo. Rápido, ele pula para o chão e joga uma granada de mão, com força, pela torreta aberta. O tanque pesado roda sem controle, esmaga alguns britânicos sob suas esteiras e bate na lateral da montanha, explodindo em um inferno de chamas. Os soldados alemães da divisão Panzer atacam com lança-chamas e granadas de fósforo. Não fazem prisioneiros, os sobreviventes são eliminados impiedosamente.

O som horrível das esteiras do tanque se aproxima mais e mais. Conheço este medo que sobe pela minha espinha. Certamente morreremos se começarmos a correr cedo demais. Não sei como nos levantamos, as pernas simplesmente começaram a se mover automaticamente. O tanque se move sobre o buraco, esmagando tudo e continuando seu caminho.

Um comando especial do regimento de criminosos, vestindo uniformes russos, tomam quatro tanques russos T-34. Reconhecimento remoto atrás das linhas russas no Cáucaso. O ano é 1942. Por horas a fio, os tanques passam em direção ao leste. Grupos russos os desafiam diversas vezes. Seguimos os soldados em sua luta desesperada para encontrar o caminho de volta para as linhas alemãs. As distâncias são enormes, os amigos são poucos e a morte sempre os persegue.

Bloody partisan fights rage in the Balkans. Grenades rain down over the streets. From the rooftops, a heavy machinegun fire strikes down on the hunting battalion. Moaning, the injured soldiers crawl for cover. Molotov cocktails explode with hollow roars, and the burning liquid splash up on humans and materiel. - Partisan, the major stutters terrified and jumps off the vehicle. Porta salutes him with an idiotic smile. - Reporting to the Major that they will probably make it hot for us!

It feels as if the entire area is blown up. A long rumbling explosion shakes the German position. Then an infernal scream sounds. Through flashes of fire, they see Tiny's huge silhouette with the light grey bowler on his head. He is standing by the end of the enemy trench with his machine gun resting on his hip. The tracer streak projectiles shoot out of the muzzle. Bewildered shapes flee in panic. - What a bunch of devils, the Russian lieutenant exclaims in admiration.

Heide wails, jumps up and lands on the other side of the trench, where he slides through the mud like a bulldozer. Our tank starts backing up in full speed. Porta has clearly also spotted the madness lying ahead in wait of spreading death and mutilation. Nothing travels as fast as the rumor that the front troops have hit the dreaded mines. Suddenly everything goes quiet. Even the heavy Maxim gun stops. Everyone holds their breath and waits for the mine to go off.

We hear the crawlers closing in. A T-34. They must have seen us, Tiny whispers. - Stay low until it is right here, then we run! The horrible clattering of the crawler comes closer and closer. I know this fear, creeping up the spine. It will mean certain death if they run just one second too soon. How we get up, I don't know, the legs move automatically. The tank wiggles over the hole and crushes everything in it. Then it rumbles on.

In zijn debuutroman beschrijft Sven Hassel naar eigen zeggen zijn belevenissen als soldaat aan het Oostfront. Hij begon al tijdens de oorlog met schrijven en publiceerde Bataljon der verdoemden in 1953. De hoofdpersoon wordt veroordeeld als deserteur en naar een concentratiekamp gestuurd. Na een verblijf in diverse kampen moet hij als soldaat in Rusland tegen het Rode Leger vechten. Alle andere boeken van Hassel gaan door op dit eerste verhaal.