I avsnitt 43 av Uppdrag Kunskap blickar Jonas och Bodil tillbaka på åren 2000–2025 för att dra lärdomar ur en tid präglad av kunskapsförakt och förvirring. Samtalet rör sig från sanningens betydelse och institutioners ansvar till varför tid är en avgörande faktor för kunskap och tillit.
Bodil utvecklar tanken om att vi måste lära av epoker som går mot sitt slut, istället för att bara fördöma dem.
Avsnittet tar också upp AI som verktyg för reflektion, genom experimentet med Bodil Mind. Hur påverkas människans rytm, omdöme och ställtid i en värld av ständig effektivitet?
Ett existentiellt och politiskt samtal om varför kunskap håller oss samman.

När vi nu rundar av året så får vi besök av barnläkaren och chefen Åke Åkesson – för ett samtal som ruckar på självklarheterna.
Vi försöker förstå hur stuprören kunde växa sig så starka, och vad som sker när kunskapen – det gemensamma kittet – pressas ut i marginalen.
Åke tecknar en sjukvård där läkare tappat inflytande, patienter sin trygghet och systemen, det vill säga administrationen, tar allt större plats.
Samtidigt pekar han på primärvården som navet som faktiskt kan hålla ihop helheten igen. Kan en annan syn på kunskap, ansvar och ledarskap – med tid och tillit som följeslagare – vända riktningen? Och är det först nu, 25 år senare, som vi kan förstå vad som hände – och vad vi kan ha för nytta av alltihop?

I detta julavsnitt av Uppdrag Kunskap utforskar Jonas Fagerson och Bodil Jönsson samtalets avgörande roll för demokratin och individens självkännedom. Från luciatåg och barndomsminnen tar sig samtalet in på hur vi genom genuina samtal bygger vår kunskapsväv och förankrar oss i varandra. Bodil delar med sig av insikter från sitt arbete med samtalskalas och det nya samtalsquizzet, där metoden visat sig lika viktig som innehållet. Tillsammans reflekterar de över hur dagens politiska klimat präglats av minskad nyfikenhet och hur vi genom att prata mer med varandra – särskilt över generationsgränserna – kan stärka demokratin inifrån.