Utstött men stolt
Impossibile aggiungere al carrello
Puoi avere soltanto 50 titoli nel carrello per il checkout.
Riprova più tardi
Riprova più tardi
Rimozione dalla Lista desideri non riuscita.
Riprova più tardi
Non è stato possibile aggiungere il titolo alla Libreria
Per favore riprova
Non è stato possibile seguire il Podcast
Per favore riprova
Esecuzione del comando Non seguire più non riuscita
Utstött men stolt
-
Letto da:
-
Di:
-
Podcraftr
A proposito di questo titolo
En berättelse om svek, överlevnad och vägen tillbaka
Prolog: Det förlorade barnet
Det började när jag var tretton. Medan andra barn oroade sig för läxor, klev jag in i en dimma för att döva världen. Det var inte ett val, det var flykt. En dörr stängdes bakom mig, och det skulle ta tre decennier innan jag hittade ut igen. Trettio år av betong, kyla och jakt på nästa rus.
De stulna åren och sveket
Hemlösheten gör dig osynlig, men det var sveket från mitt eget blod som gjorde mest ont. Min lillebror. Jag tog smällen för honom, satt två år oskyldig i fängelse för ett brott han begått. Jag trodde jag skyddade hans framtid, men medan jag räknade dagar bakom galler levde han fritt. Det födde en bitterhet som frätte sönder mig inifrån, värre än någon abstinens.
Vi var jagade. Dödshoten tvingade mig och min fru – min enda fasta punkt i tillvaron – att fly hals över huvud. Vi lämnade allt och satte oss på tåget mot Malmö. Vi trodde det var räddningen. Vi hade fel.
Malmö: Fallet mot botten
Malmö blev inte den nystart vi hoppats på. Istället för att klättra uppåt, föll vi handlöst ner i det djupaste mörker vi någonsin upplevt. Desperationen drev oss till det sista, ödesdigra steget: vi började injicera heroin.
Det var ett vansinne. Vi levde på lånad tid, balanserande på en knivsegg varje dag. Vi tryckte i oss doser som var idiotiskt galna, rena självmordsuppdragen. Döden var inte bara närvarande; den satt med oss i rummet. Hade vi inte haft Naloxon till hands hade vi varit borta idag. Garanterat. Vi räddade livet på varandra när pulsen stannade, gång på gång, i en stad där ingen annan brydde sig.
Vi var tvungna att slå i den absoluta botten, där asfalten är som hårdast, för att inse att vi behövde hjälp.
Vården som svek
Till slut fick vi en plats. Ett behandlingshem. Hoppet tändes, men släcktes lika fort. Det var det sämsta ställe jag satt min fot på. Det fanns ingen behandling, ingen vård, ingen mänsklighet. Personalen blundade för, och tillät, ren vuxenmobbning.
Istället för att bli lyfta, blev vi nertryckta. Vi insåg där och då: Ingen kommer att rädda oss. Vi måste rädda oss själva.
Vägen ut: Vår egen seger
Vi lämnade "vården" och gjorde det omöjliga. Vi gjorde behandlingen själva. Utan institutioner, men med varandra. Vi drog oss upp ur heroinets grepp med ren viljestyrka.
I februari har vi varit nyktra i fyra år.
Fyra år utan dimma. Fyra år av klarhet. Från att ha varit hemlösa, jagade och dödsdömda missbrukare, står vi nu inför vår största seger i vardagen: En egen lägenhet. Vi är på väg att få ett förstahandskontrakt. En egen dörr att låsa. Ett eget namn på brevlådan.
Epilog
När jag ser tillbaka på den där 13-åringen, och på paret som låg med kanyler i armarna i Malmö, känner jag sorg men också en enorm stolthet. Vi överlevde fängelset, vi överlevde gatan, vi överlevde heroinet och vi överlevde systemet som svek.
Vi är ärrade, men vi står stadigt. Vi gjorde det själva. Och vi är fria.Tobias Dahlborg
Episodi
-
Dec 3 20254 min
Impossibile aggiungere al carrello
Puoi avere soltanto 50 titoli nel carrello per il checkout.Riprova più tardiRiprova più tardiRimozione dalla Lista desideri non riuscita.
Riprova più tardiNon è stato possibile aggiungere il titolo alla Libreria
Per favore riprovaNon è stato possibile seguire il Podcast
Per favore riprovaEsecuzione del comando Non seguire più non riuscita
Ancora nessuna recensione