Helmer var en egocentriker och dagdrömmare.
Men också skogsarbetare, jordbrukare och skinnare.
Han föddes 1902 och blev Ainos far.

Det var trångbott i barndomshemmet och han fick bo i ladugården. Han var med om elektrifieringen av socknen, de första cyklarna och sedan bilar, två världskrig, och till slut en egen färgteve. Han var med om hela nittonhundratalet.
Helmer upplever tragedier och motgångar men kommer ändå alltid ner på fötterna, vilket retar Ainos mor till vansinne tills de skiljs 1956. Även Aino har ibland lust att sparka fadern på smalbenen. Men när hon tjatar stänger han bara av hörapparaten.
Efter ett långt yrkesliv, de sista tio åren som nattvakt, debuterar Helmer som skulptör vid 75 års ålder. Verken finns ännu kvar som kommunala utsmyckningar i Malung.

“Han var liksom hela nittonhundratalet, han svängde med i
utvecklingen utan problem. Han såg mig inte och jag var så förbannad.
Folk skrattade åt honom.
Nu skrattar jag själv. Han var en dråplig far.
Knappast rikoch knappast faderlig men full av historier.
Och dessa fick jag ärva. Och det var inte det sämsta. “ / Aino

Helmers vals är en roman om en man ur folkdjupet och ett Sverige som en gång var. Aino Trosell har inte läst Hundraåringen, vilket inte hindrar att den här berättelsen är släkt med den. Med den skillnaden att Helmer har funnits på riktigt.

Om författaren och uppläsaren
Aino Trosell har fått över tjudo litterära priser och utmärkelser inom flera genrer.

Helmers vals är hennes tjugofemte bok.

Aino växte upp i Malung flyttade som ung till Göteborg där hon
arbetade bl.a. inom socialvården. Under många år bodde familjen
sedan i hennes hembygd.

Nu är Aino tillbaka i Göteborg och är heltidsförfattare sedan 1985.